tills det knappt finns nått kvar. Jag har känslor utan uppehåll. Jag har

förlorat en tävling men vunnit ett val. Har bestämt att stå helt utanför

det där som jag blir ledsen av. Jag saknar dig mindre och mindre. Det

kommer annat emellan och det är bra. Jag saknar dig mindre och mindre.

Jag har glömt dig en vacker dag. När jag träffat gamla vänner har jag

ingenting att säga dem. Dem ställer för många frågor och jag, jag bidrar

inte med nån och jag kan ångra det lilla jag säger eller dra ett allvarligt skämt. Jag kan sitta själv i parken tills solen har ändrat färgen i mitt hår. Jag kan offra allt jag har för ingenting.

Jag sträcker mig så långt det går.